Ecstasy
När jag ser på porr spolar jag alltid fram till stunden då klimax blir nådd. Då det bara finns total njutning. Ett nästan plågat ansiktsuttryck. Kvidande. Orgasm. Det tar inte lång tid för mig att nå till samma ställe efteråt.
Två nakna kroppar
Jag drömde att jag var i Israel inatt, att jag träffade en ung, vacker judisk kvinna med en böljande man av rött hår. Jag vet inte om jag sov eller var i en vaken koma, men det var inte torrt mellan mina lakan efter de bilder av skälvande smekningar och tungor över kroppar som mitt sinne frammanat.
Vem är Fjodor?
Vem är han?
Jo. Han är den lilla, välklädda, excentriska mannen inom mig, med tvinnade mustascher och ett fickur. Han är den som jag så ofta önskar mig vara. Fjodor är intelligent, vältalig, stilig (på sitt sätt) man som behärskar både ryska, hebreiska, franska och tyska (utöver engelska och svenska såklart). Han är extremt konstnärligt begåvad, han skriver, målar, gör film och fotograferar som om det vore det enda han var född att göra, han kan få varje liten del av universum att lysa magiskt och människor att trollbundet lyssna till hans röst när han väljer att låta den höras. Han gör bara det han vill göra och inget annat, om det inte råkar vara så att någon som är honom nära ber om något. För han ställer oundvikligen upp för alla sina vänner vad de än må be om. Kanske är det tur att han inte har så många. Ty han har mest bekanta, men det är av eget val, då han väljer sina vänner noga. Fjodor är aldrig otrevlig, istället väljer han inte prata alls om en situation där en attityd som inte passar hans ideal lyckas nästla sig in uppkommer.
Fjodor Isaac är en brunn fylld av allt jag vill åstadkomma och lite då och då lyckas jag långsamt veva upp små hinkar av den kunskap och de talanger som finns där nere på botten. Men tills vidare är det bara Fjodor som helt besitter dessa begåvningar och det är därför jag är i ett sådant stort behov av honom. Men en vacker dag kommer han att försvinna och det är den dagen så jag har nått mitt livs mål. Det är den dagen då varje liten del av Fjodor också är en del av den människa som jag stolt visar upp för världen.
Jo. Han är den lilla, välklädda, excentriska mannen inom mig, med tvinnade mustascher och ett fickur. Han är den som jag så ofta önskar mig vara. Fjodor är intelligent, vältalig, stilig (på sitt sätt) man som behärskar både ryska, hebreiska, franska och tyska (utöver engelska och svenska såklart). Han är extremt konstnärligt begåvad, han skriver, målar, gör film och fotograferar som om det vore det enda han var född att göra, han kan få varje liten del av universum att lysa magiskt och människor att trollbundet lyssna till hans röst när han väljer att låta den höras. Han gör bara det han vill göra och inget annat, om det inte råkar vara så att någon som är honom nära ber om något. För han ställer oundvikligen upp för alla sina vänner vad de än må be om. Kanske är det tur att han inte har så många. Ty han har mest bekanta, men det är av eget val, då han väljer sina vänner noga. Fjodor är aldrig otrevlig, istället väljer han inte prata alls om en situation där en attityd som inte passar hans ideal lyckas nästla sig in uppkommer.
Fjodor Isaac är en brunn fylld av allt jag vill åstadkomma och lite då och då lyckas jag långsamt veva upp små hinkar av den kunskap och de talanger som finns där nere på botten. Men tills vidare är det bara Fjodor som helt besitter dessa begåvningar och det är därför jag är i ett sådant stort behov av honom. Men en vacker dag kommer han att försvinna och det är den dagen så jag har nått mitt livs mål. Det är den dagen då varje liten del av Fjodor också är en del av den människa som jag stolt visar upp för världen.
Efter vindar, efter snö
Innan jag dör ska jag bo en sommar i ett trädhus. Ingen fråga om saken.
F.I Blues
Jag är inte en oskuld när det kommer till bloggning av olika slag. Jag går nu ännu en gång på en väl bevandrad stig, upptrampad och sliten av många par skor. Men något som jag tidigare inte låtit träda fram på en av mina många tidigare bloggar är Fjodor Isaac. En kär vän, den allra närmaste av alla jag har, mitt alter ego. Men honom kommer vi lära känna allt bättre desto längre fram i tiden vi tar oss tillsammans, något som kanske tåls att berätta om är mig själv, den personen som den resterande delen av världen ser och talar med varje dag. Så låt oss nu lära känna mig!
Jag bor i ett litet krypin på 10 kvadratmeter på fjärde våningen i en stad i Sverige, det är här jag trivs allra bästa i världen. Åtminstone för tillfället. (Alltså i rummet, inte i staden. Den har jag inte mycket till övers för längre). Jag har lyckats få plats med väldigt mycket saker här, trots den ringa ytan jag har att röra mig med och det finns inte mycket jag inte är barnsligt nöjd med härinne.
Som person är jag väldigt paradoxal. Jag tenderar att lägga mina intressen på båda ytterkanter. Jag är en konservativ, liberl socialist med ett starkt intresse för miljön. Jag har tvångssyndrom och städar alldeles för mycket, men jag underlättar inte för mig själv genom att ha lite saker. Jag har problem med baciller, jag får mentala sammanbrott när jag reser och jag måste dubbelkolla det mesta åtminstone fem gånger. Jag besitter en konstnärssjäl som dock lever ett ganska förtryckt liv mest på grund av all den tid jag spenderar vid datorn istället för framför ett staffli eller skrivmaskin. Jag älskar mina vänner, även fast jag inte umgås med dem så mycket. Har egentligen inte så många vänner, har fler kompisar och bekanta, men det stör mig inte mycket. Dessutom trivs jag omänskligt bra med mig själv. Jag är oskuld och har aldrig haft en flick- eller pojkvän, inte heller är det något som bekymmrar mig, bara när någon annan påpekar det för mycket.
Jag gillar balett, jazz, gamla böcker, nya böcker, hundar, te, filmer, lukter, vackra klänningar, tvinnade mustascher, kostymer, vin, gubbskor, pipor och att inte göra mycket mer än att tänka på precis det jag vill göra och inte alls bry mig om vad andra kan tyckas tänka om mig.
Jag bor i ett litet krypin på 10 kvadratmeter på fjärde våningen i en stad i Sverige, det är här jag trivs allra bästa i världen. Åtminstone för tillfället. (Alltså i rummet, inte i staden. Den har jag inte mycket till övers för längre). Jag har lyckats få plats med väldigt mycket saker här, trots den ringa ytan jag har att röra mig med och det finns inte mycket jag inte är barnsligt nöjd med härinne.
Som person är jag väldigt paradoxal. Jag tenderar att lägga mina intressen på båda ytterkanter. Jag är en konservativ, liberl socialist med ett starkt intresse för miljön. Jag har tvångssyndrom och städar alldeles för mycket, men jag underlättar inte för mig själv genom att ha lite saker. Jag har problem med baciller, jag får mentala sammanbrott när jag reser och jag måste dubbelkolla det mesta åtminstone fem gånger. Jag besitter en konstnärssjäl som dock lever ett ganska förtryckt liv mest på grund av all den tid jag spenderar vid datorn istället för framför ett staffli eller skrivmaskin. Jag älskar mina vänner, även fast jag inte umgås med dem så mycket. Har egentligen inte så många vänner, har fler kompisar och bekanta, men det stör mig inte mycket. Dessutom trivs jag omänskligt bra med mig själv. Jag är oskuld och har aldrig haft en flick- eller pojkvän, inte heller är det något som bekymmrar mig, bara när någon annan påpekar det för mycket.
Jag gillar balett, jazz, gamla böcker, nya böcker, hundar, te, filmer, lukter, vackra klänningar, tvinnade mustascher, kostymer, vin, gubbskor, pipor och att inte göra mycket mer än att tänka på precis det jag vill göra och inte alls bry mig om vad andra kan tyckas tänka om mig.
